Min mormor Maja var som sagt en riktig festpingla. Hon älskade att ha bjudningar. Både små och stora: luncher, middagar, kafferep, the med dans, trädgårdsfester och bröllop. Gärna med snofsiga gäster, fina klänningar, så storslaget det bara gick att festa i sömniga lilla Motala. Hon älskade att duka fint, rita egna placeringskort, vika servetter och skriva verser. Som tur var hade hon det ganska gott ställt och hade både kokerska och hembiträde, så hon behövde inte dra hela det tunga festlasset själv. I själva verket orkade hon ha fest minst en gång i månaden, ibland en gång i veckan.
Och då kommer vi till det knepiga. Ni fattar ju själva. Hur gör man, när man har bjudningar så ofta som Maja, för att inte servera samma mat två gånger? Råka ha samma klänning som på förra julfesten? Likadana girlanger och dukar? Man vill ju inte dabba sig. Men Maja var fiffig. Hon förde bok. Skrivbok efter skrivbok fylldes med menyer, bordsplaceringar och detaljer om gästerna. Min mamma sparade några, här är några sidor ur en av dem. Ganska oemotståndligt i all sin knäpphet:
![]() |
| Knallröd bok med ringpärm |
![]() |
| Trevlig kväll med gamla läkare, röda lampor och vita tuppar |
![]() |
| Papegojtulpaner! Trevlig stämning. |
![]() |
| Min morfar höll tydligen alltid många tal och reciterade Ruben Nilsson. |
![]() |
| "På natten thé med nybakade pastejer." |
![]() |
| Lottaträff med bordsplacering, alltså riktig bordsplacering |
![]() |
| Succés |
![]() |
| Mycket hög stämning! |
Jag har inte ärvt min mormors festfixargener, snarare är jag min mammas dotter vilket har
resulterat i en del kulturkrockar i min egen familj. Men som tur är kan man ha roligt även utan grevinnor, petit chouxer och bestämda platser!
