Jag: Tänk på att jag inte vill att folk ska vara svartklädda på min begravning. Jag vill att det ska vara festligt och färgglatt och roligt. Jag vill ha en hippiebegravning!
Familjen: Det kan du fetglömma.
Så okej. De har rätt förstås, dör man får man skylla sig själv, man kan inte bestämma från andra sidan och begravningen är till för de som är kvar.
Men man kan få göra en önskelista! (Lotten har sagt att man får det.)
Kruxet är att jag inte kan bestämma mig. Var helt övertygad i vintras om att jag inte ville bli begraven utan bränd istället, och spridd i havet. Som min pappa. Det finns ingen särskild plats efter honom och det känns ganska skönt, jag måste inte åka någonstans och har ingen grav att hålla reda på. Min mamma är begravd, och det var visserligen en väldigt fin begravning och vi gjorde ett gravträd som jag tror min mamma skulle ha älskat. Men en grav binder de anhöriga till en plats, och det kostar pengar att underhålla den. (Att bli tuggad av maskar stör mig inte, jag tror verkligen inte att döda låter sig bekommas av sånt (eller är det just sånt som menas med bekommas? förvirrande).)
Jag har också varit inne på att bli en diamant, skjutas ut ur en kanon och brännas på ett pampigt bål vid en strid och våldsam flod, som Shelley.
![]()
Sen läste jag den här jääättelånga men intressanta artikeln om att bli ett träd, och det verkar både charmigt och miljövänligt. Jag har haft en romantisk dröm väldigt länge om att bli en stor ek som barnbarnen kan gunga i men i drömmen står eken på toppen av en kulle med ett stort slott i bakgrunden, och jag har varken kulle eller slott (eller barnbarn för den delen) så jag vet inte riktigt hur det hela ska gå till.
Så jag överlåter frågan till de som lever då. (Och om ni inte kan bli sams så dra lott!)
Men jag har fem bra alternativ till en gravsten, och här kommer dom:
PS Om det absolut ska vara en gravsten får det gärna stå "Vad var det jag sa".
Familjen: Det kan du fetglömma.
Så okej. De har rätt förstås, dör man får man skylla sig själv, man kan inte bestämma från andra sidan och begravningen är till för de som är kvar.
Men man kan få göra en önskelista! (Lotten har sagt att man får det.)
Kruxet är att jag inte kan bestämma mig. Var helt övertygad i vintras om att jag inte ville bli begraven utan bränd istället, och spridd i havet. Som min pappa. Det finns ingen särskild plats efter honom och det känns ganska skönt, jag måste inte åka någonstans och har ingen grav att hålla reda på. Min mamma är begravd, och det var visserligen en väldigt fin begravning och vi gjorde ett gravträd som jag tror min mamma skulle ha älskat. Men en grav binder de anhöriga till en plats, och det kostar pengar att underhålla den. (Att bli tuggad av maskar stör mig inte, jag tror verkligen inte att döda låter sig bekommas av sånt (eller är det just sånt som menas med bekommas? förvirrande).)
Jag har också varit inne på att bli en diamant, skjutas ut ur en kanon och brännas på ett pampigt bål vid en strid och våldsam flod, som Shelley.
Sen läste jag den här jääättelånga men intressanta artikeln om att bli ett träd, och det verkar både charmigt och miljövänligt. Jag har haft en romantisk dröm väldigt länge om att bli en stor ek som barnbarnen kan gunga i men i drömmen står eken på toppen av en kulle med ett stort slott i bakgrunden, och jag har varken kulle eller slott (eller barnbarn för den delen) så jag vet inte riktigt hur det hela ska gå till.
Så jag överlåter frågan till de som lever då. (Och om ni inte kan bli sams så dra lott!)
Men jag har fem bra alternativ till en gravsten, och här kommer dom:
- En hemsida (nu kom jag just ihåg att det fanns folk som sa hemsa ett tag på 90-talet! Hur galet var inte det!) med bilder och filmer och formulär och länkar och animerade giffar och roliga lemurer.
- En rolig fest vart femte år! Med vin och dans och fyrverkerier och överraskningar.
- En bok: mina memoarer fast fritt tolkade av en spökskrivare så att jag framstår som genialisk, förträfflig och oerhört dansant.
- En kaka med mitt namn (som Gustav II Adolf-bakelse, Madeleinekaka etc). Den ska vara god förstås. Och ha inslag av marsipan. Det kan också vara en tårta.
- Ett hemligt sällskap eller frimurarorden. Medlemmarna kan träffas en gång i kvartalet, klädda i hög hatt, och tolka mina texter under stillsamt mummel. Möjligen i en grotta vid havet.
PS Om det absolut ska vara en gravsten får det gärna stå "Vad var det jag sa".