SVT återöppnade sitt
Öppna arkiv igår. Jag var förstås tvungen att kolla på några barnprogram från min barndom, och visa dem för mina (nu stora) barn. Sen tittade vi på Björne, från när de var små. Och redan där slås man av den ENORMA hastighetsökningen. Det är verkligen en hisnande skillnad på
60-talets snudd på outhärdligt långsamma
Pellepennan och Suddagummanoch
Björne från 90-talet.
Sen tittar man på
Creepschool eller nåt annat som ungarna stirrar på idag, och genast infinner sig det akuta behovet att säga ÅCK ÅCK ÅCK, var ska detta sluta?
Kommer det ens att FINNAS barn-tv 2040, eller kommer kidsen då att studsa omkring i ett
holodeck som små flipperkulor? Eller kommer allt ha gått i cirkel, så att hipsterföräldrarna sätter sina barn framför
Anita och Televinken?
