Gårdagens aprilsill och det plötsligt uppdykande minnet av ett halvt om halvt utlovat sillöfte är orsaken till dagens text. Det ska handla om
skarpsill, denna o-er-hört folkkära sill. Folkkär? frågar ni er. Ja svarar jag, varför skulle den annars ha så in i vassen många namn? Visserligen kanske den är mer älskad av rovfiskar som vill äta upp den än av folk men jag är osäker på hur många namn de använder.
![]() |
| vassbuk |
Enligt Wikipedia kallas denna minst 16 centimeter långa, silverglänsande stimfirre bland annat för
vassbuk på grund av de skarpkantade fjäll som löper längs buken och bildar en vasst sågtandad "köl". Före år 1690 stavades namnet
hwassbuk.
![]() |
| sprut? eller plugg? |
Namnet skarpsill är historiskt känt sedan 1762. På Gotland kallas fisken för
sprut, medan bohuslänningarna utropar "
plugg!" när de ser en ung skarpsill .
![]() |
| br***ling |
Men inte nog med det. Framförallt saltad eller rökt skarpsill har i Bohuslän sedan 1779 kallats
brisling eller
brissling (med varianterna
bressling och
brässling), från norskan. Motsvarande namn i Blekinge, Skåne och Halland har varit
briling (lokalt i Blekinge även
brilling). Lågtyskarna (som talar lågtyska) uttalar det
breitling.
![]() |
| inte sardin |
Men vet ni vem som heter
ansjovis då? Skarpsillen såklart, när den har sockersaltats, lagts in i kryddor och saluförts i Skandinavien
.
![]() |
| spr. spr. spr. |
Sitt finaste namn fick den av Carl von Linné år 1758. Han höll ömt den lilla fisken i sin hand och sade: Du ska heta
sprattus sprattus sprattus. Och fisken såg att det var gott.
Varsågoda och slå igen böckerna! Det blir förhör på det här nästa vecka.
